• Hur skapar en forskare kunskap?
  • Vad är en bra forskningsfråga?
  • Hur skaffar en forskare sitt material?
icon

Olika sätt att skapa kunskap

För att ägna sig åt vetenskaplig forskning måste man behärska vetenskapliga metoder. Att behärska dessa metoder betyder att man känner till hur forskningsproblem och forskningsstrategier formuleras, hur man hittar forskningsmaterial och tillämpar olika analysmetoder samt att man har kännedom om olika forskningsfilosofiska inriktningar. För att skapa kunskap räcker det alltså inte med att bara samla in och analysera material utan forskaren måste uttryckligen skapa kunskapen genom sina aktiva handlingar.

Jag beskriver här kort vilka överväganden och metodval man måste göra för att skapa kunskap inom mitt forskningsområde som är tvärvetenskaplig pedagogik.

Kunskapsskapandet börjar med att man bildar sig en uppfattning om ett fenomen

Problemformuleringen börjar normalt med att man skapar sig en uppfattning om fenomenet som man vill undersöka. Processen kan börja med en enskild observation. Till exempel kan man lägga märka till att vissa elever har svårare än sina jämnåriga att klara av vissa uppgifter i skolan, eller att antalet psykiatriska diagnoser har ökat bland barn och unga. I nästa steg avgränsar forskaren sitt undersökningsobjekt närmare genom att formulera forskningsfrågor.

Forskaren kopplar forskningsfrågorna till tidigare forskningsresultat och till olika teorier som berör ämnet. På samma gång väljer forskaren sitt perspektiv och de begrepp som ska användas för att hen ska ta sig an forskningsproblemet. På detta vis skapas en tolkningsram som avgör vilken kunskap som produceras genom att undersöka fenomenet och vilket kunskapsskapande som lämnas utanför undersökningen.

Om man exempelvis undersöker hur elever opponerar sig mot sin lärare under lektionerna kan man få väldigt olika kunskap beroende på vilken tolkningsram man tillämpar. Utgår man från ett beteendepsykologiskt perspektiv på inlärt beteende får man andra resultat än om man använder sociologiska teorier om subkulturer som utgångspunkt. Den valda teorin hjälper forskaren att förklara, förstå, tolka eller motivera observationerna av det undersökta fenomenet ur ett visst perspektiv.

Teoretisk, kvantitativ och kvalitativ forskning samt kombinationer av dessa

När man talar om en forskningsstrategi avser man de principer som styr hur forskningen genomförs. Forskaren eller forskningsgruppen gör val beträffande vilka metoder som ska användas för att producera kunskapen och måste ta hänsyn till både teoretiska och praktiska aspekter.

På ett övergripande plan handlar dessa forskningsstrategiska val om huruvida forskningen är kvantitativ, kvalitativ, multimetodologisk (blandade metoder) eller teoretisk.

Kvantitativ forskning strävar efter att beskriva och tolka forskningsobjektet utifrån statistik och numeriska resultat. I kvantitativ forskning används vanligen olika beräkningar och statistiska analysmetoder. Man är i allmänhet intresserad av att jämföra, hitta regelbundenheter och samband mellan olika variabler.

Den kvalitativa forskningen kännetecknas i sin tur av att man beskriver och tolkar forskningsobjektets egenskaper, erfarenheter eller betydelse genom att analysera olika, vanligen icke-numeriska, forskningsmaterial.

I multimetodologisk forskning använder man en blandning av olika kvantitativa och kvalitativa metoder. Med hjälp av dessa kan man tolka forskningsobjektet på olika sätt som stöder varandra.

Teoretisk forskning i sin tur syftar till att skapa begreppsmodeller och strukturer kring forskningsobjektet och förklara det i ljuset av tidigare forskningslitteratur.

En forskare berättar om sitt jobb

Doktoranden Sonja Hyrynsalmi arbetar i en forskningsgrupp inom programvaruteknik vid LUT-universitetet och skriver sin doktorsavhandling om molnbaserade integrationsplattformar som förenar olika programvarusystem. Hon är intresserad av etisk programvaruutveckling, hållbar programvaruföretagsamhet och vikten av diversitet inom programvaruutveckling och -företag.

I nedanstående video berättar Sonja Hyrynsalmi om vilka forskningsmetoder hon använder i sitt arbete.

Olika sätt att genomföra en undersökning

Inom strategierna som nämndes tidigare ryms flera olika sätt att genomföra en undersökning och producera kunskap.

Longitudinella undersökningar

I longitudinella undersökningar är man intresserad av hur fenomenet man studerar har förändrats över tid. Man analyserar exempelvis vilka faktorer som ligger bakom förändringarna samt förändringarnas konsekvenser. Till exempel följde man i en finländsk studie som publicerades år 2018 under fyra års tid hur biologi och miljö inverkade på inlärning och stresshantering hos barn som börjat på dagis innan de fyllt tre år.

Tvärsnittsstudier

I tvärsnittsstudier är man i sin tur inte intresserad av förändring utan av hur det undersökta fenomenet ser ut vid en vald tidpunkt. Den årligen publicerade Ungdomsbarometern mäter ungas värderingar och attityder och är ett exempel på en tvärsnittsundersökning.

Surveyundersökningar

Genom surveyundersökningar tar man med hjälp av enkäter eller intervjuer reda på det undersökta fenomenets omfattning, frekvens, dynamik eller fördelning i den grupp av människor man är intresserad av. Man eftersträvar allmängiltiga resultat genom att välja ett slumpmässigt urval av personer. Den tidigare nämnda Ungdomsbarometern är ett exempel också på en surveyundersökning: det är frågan om en tvärsnittsstudie som genomförs med hjälp av en enkät.

Fallstudier

Genom fallstudier försöker man skapa detaljerad kunskap om ett utvalt och klart avgränsat fall eller om fenomenbaserade helheter i sin kontext. Vilka fall som undersöks beror på både vetenskapsgren och forskningens syfte. Ett exempel på fallstudie är undersökningen av effekterna av en modell för beteendestöd riktad till vissa elever. Fallstudier kan också utgöras av undersökningar där man följer upp implementeringen av strategiska förändringar i organisationer. Man kan till exempel undersöka hur ett företag flyttar sin programvara till molnet och erbjuder den som en tjänst i stället för som en fysisk produkt.

Aktionsforskning

Aktionsforskningens syfte är att påverka forskningsobjektet för att åstadkomma utveckling eller förbättring. Aktionsforskningen förenar vetenskap och praktik eftersom den utveckling och inverkan man försöker åstadkomma baserar sig på tidigare forskning och/eller teorier. Ett exempel på aktionsforskning är denna studie där man utvecklade välbefinnandet i arbetsgemenskapen.

Experimentell forskning

Vid experimentell forskning skapar forskaren en kontrollerad omgivning eller en situation där de faktorer som påverkar det undersökta fenomenet kan styras. På så vis strävar forskaren efter att undersöka hur olika faktorer påverkar varandra och vilka orsak-verkanrelationer de har. Rent experimentell forskning kan endast utföras under kontrollerade förhållanden. I kvasiexperimentell forskning försöker forskaren inte ens att kontrollera alla faktorer som är relaterade till det undersökta fenomenet. Ett exempel på kvasiexperimentell forskning är denna finländska studie i vilken forskarna tagit reda på hur användningen av en gemensam digital inlärningsmiljö påverkade sjukskötarstuderandes studier.

Jämförande forskning

Jämförande forskning går ut på att hitta likheter och skillnader mellan de utvalda fallen som studeras. Undersökningsobjektet kan utgöras av exempelvis olika sorters processer eller av geografiskt utspridda enheter. Jämförelsen grundar sig på att de utvalda enheterna är jämförbara på goda grunder. Till exempel är det lättare att motivera en jämförelse mellan skolsystemen i Finland och några av USA:s delstater än mellan Finlands skolsystem och skolsystemet i hela USA. Ett exempel på forskning som jämför dessa länder är denna finländska studie av specialundervisning och pedagogiskt stöd.

Etnografisk forskning

Inom etnografisk forskning observerar forskaren människor och deras omgivning samt de aktiviteter som de ägnar sig åt. Forskningsstrategins målsättning är att beskriva och förstå sitt forskningsobjekt som helhet, såsom uppkomsten av vardagsrasism i mångkulturella skolklasser. Forskaren är ofta själv på plats i verksamhetsmiljön och kan växla mellan att vara en aktiv deltagare och en passiv observatör.

Diskursforskning

Inom diskursforskningen undersöker man hur mening uppstår i samspelet mellan människor, institutioner och kultur. Bland annat studeras hur språkbruket samt andra teckensystem (till exempel gester, symboler) producerar den sociala verkligheten och upprätthåller vissa sociala ordningar, rättfärdigar förtrycksmekanismer men också möjliggör social förändring. Diskursforskningen kan till exempel undersöka kulturellt betydelseskapande i pedagogisk förskoledokumentation eller i psykiatriska diagnoskategorier, genom vilka man skapar föreställningar om att vissa sätt att uppträda eller agera är avvikande, och på så vis upprätthåller ”normalitetens” snäva gränser.

Kritisk forskning

Den kritiska forskningen uppmanar till att ifrågasätta de strukturer och processer som återfinns i studieobjektet. Ambitionen är att påvisa missförhållanden och att skapa bättre strukturer och ordningar. Studieobjekten inom kritisk forskning kan vara till exempel samhälleliga strukturer som ger upphov till binära människosyner (till exempel heteronormativitet) eller dold rasism. Tuuli Kurkis avhandling om Helsingforsregionens invandringstjänster är ett bra exempel på det senare. Avhandlingen är dessutom ett exempel på både diskursforskning och etnografisk forskning.

Historisk forskning

Inom historieforskningen studerar man fenomen, processer eller andra företeelser och eftersträvar en djupare förståelse för betydelser, perioder eller egenskaper inom en viss tidsmässigt avgränsad situation eller omgivning. Antti Saaris avhandling om skeden i den finländska pedagogikforskningen från 1900-talets början till 1970-talet är ett exempel på kritiska historiestudier inom pedagogiken.

Narrativ forskning

Den narrativa forskningen intresserar sig för människors berättelser om undersökningsobjektet, eller för hur objektet manifesteras i kulturen och samhället genom berättelser. Undersökningsobjekten kan bland annat vara mänskliga erfarenheter, aktiviteter eller andra fenomen. Exempelvis kan elevernas erfarenhetsbaserade berättelser om lärarnas sätt att hantera klassen vara ett studieobjekt för narrativ forskning.

Fenomenologisk forskning

Den fenomenologiska forskningen fokuserar på hur människan erfar och förnimmer sin omvärld och på hur de bygger upp sin verklighetsuppfattning utifrån detta. Undersökningsobjekten kan utgöras av hur forskarens egen eller någon annans förståelse formas av erfarenheter. Forskaren närmar sig sitt undersökningsobjekt utan förutfattade meningar. Veli-Matti Värris doktorsavhandling i filosofi om vad som utgör en god uppfostran ur de äldres perspektiv är ett exempel på fenomenologisk forskning. Avhandlingens utgångspunkt är att inget slutgiltigt svar på vad som utgör en bra uppfostran kan ges, eftersom de deltagande parterna är unika. Det spelar ingen roll hur mycket samhället än försöker ange uppfostrans målsättningar.

Ingen av de forskningsstrategier som jag har räknat upp ovan utgör i sig själv en forskningsmetod, utan de kan alla genomföras genom olika kvantitativa, kvalitativa eller blandade metoder. Undantaget är etnografisk forskning, som alltid är kvalitativ.

En god datainsamlingsmetod ger väsentlig information för forskningsfrågan

Den metod som väljs för att samla in data bör vara ändamålsenlig och passa ihop med problemställningen. Undersökningsmaterialet är ett verktyg för att producera kunskap. Utan forskarens aktiva åtgärder kan det ändå inte bli mer än bara material. Sällan, om ens någonsin, beskriver materialet som sådant det fenomen som man undersöker.

Forskningsmaterial brukar delas in i ursprungligt material och material som uppkommit som en följd av forskningen. Ursprungligt material existerar oberoende av om forskningen äger rum, medan material som uppkommit genom forskningen i sin tur skapas specifikt för forskningen.

Ursprungligt material utgörs exempelvis av dokument och pm som framställs vid olika forskningsinstitut, företag och organisationer, bild-, video- och textmaterial i sociala medier och nyheter, olika kulturella tillgångar (till exempel musik, fotografier och litteratur), verksamhetspraxis och dialogsituationer som forskaren inte är en del av, olika föremål och saker samt till exempel Statistikcentralens eller Folkpensionsanstaltens sammanställningar av officiell statistik och registeruppgifter.

Material som uppkommit genom forskningen kan i sin tur vara exempelvis forskningsanteckningar från fältarbete, intervjuer, enkäter, textavsnitt som efterfrågats av forskare, till exempel redogörelser för erfarenheter, samt material som samlats in under situationer som skapats i forskningssyfte, till exempel resultat från olika test och mätningar.

Vid utformandet av en plan för datainsamling måste forskaren också göra avvägningar kring undersökningens generaliserbarhet och representativitet. Frågor som rör resultatens statistiska generaliserbarhet hör till den kvantitativa forskningstraditionen, medan den kvalitativa traditionen i sin tur använder termen teoretisk representativitet, vilket syftar på att de undersökta fallet på goda grunder också kan fungera som allmänna exempel.

Forskningsfrågan och forskarens vetenskapsfilosofiska inriktning styr metodvalet

Metoderna som används för att analysera materialet kan grovt delas in i en kvalitativ och en kvantitativ metod. Det finns ett brett urval av metoder och valet styrs både av undersökningens problemställning och forskarens vetenskapsfilosofiska utgångspunkter. För en del problem eller forskningsfrågor passar det bäst med en viss sorts analysmetoder.

Om man exempelvis vill undersöka effekter, till exempel hur en viss pedagogisk stödmetod inverkar på klassens eller elevens inlärning, så kan man välja experimentell forskning som forskningsstrategi. Eftersom man inte genom studiens utformning kan kontrollera alla faktorer som inverkar på inlärningen är det frågan om en kvasiexperimentell studie. I denna typ av undersökning är forskningsmaterialet samt analysmetoderna kvantitativa. Det är inte meningsfullt att undersöka effekter med hjälp av en kvalitativ forskningsstrategi.

Vetenskapsfilosofiska inriktningar representerar olika, sinsemellan avvikande, uppfattningar om vilken typ av kunskap om forskningsobjektet som är riktig kunskap, vad och hur människan kan veta samt vad som är verklighet och vilka saker som är verkliga.

Ett exempel på två vetenskapsfilosofiska inriktningar som står i motsättning till varandra är realismen och relativismen. Inom realismen betonas att kunskap i varje fall till någon del är objektiv och existerar som fenomen oberoende av forskaren, medan relativismen i sin tur framhåller kunskapens relativa natur och forskarens roll som skapare av kunskap – inte upptäckare. Som praktiskt exempel på detta kan föreställningen om kön användas: en biologisk definition av kön representerar en realistisk vetenskapsfilosofi medan könets sociala definition i sin tur representerar den relativistiska vetenskapsfilosofin.

Forskarens vetenskapsfilosofiska utgångspunkt är en bakgrundsfaktor som påverkar metodvalet och styr forskarens agerande ända från val av forskningsstrategi till analys och slutsatser.

Du har kommit till slutet av kapitlet!

Nästa kapitel