I förra kapitlet satte vi oss in i hur man hittar kunskap och granskar källor. Vetenskaplig kunskap publiceras exempelvis i referentgranskade artiklar. I det här kapitlet presenteras olika vetenskapliga texter och forskningsartiklarnas struktur. Det går enklare att läsa artiklarna om man vet hur de är uppbyggda.

Bland alla sorters vetenskapliga texter tar vi upp de texter som högskolestudenter kommer att bekanta sig med mest under studierna: vetenskapliga essäer, lärdomsprov (till exempel avhandlingar pro gradu och doktorsavhandlingar) samt artiklar. Gemensamt för alla är

• det vetenskapliga språkbruket (såsom tydlighet och saklighet)
• argumentationen, alltså att motivera sina påståenden och tolkningar
• hänvisningar till andra texter samt
• en struktur som är typisk för vetenskapliga texter.

I femte delen av kursen, Rapportering och användning av källor, ska vi prata mer om den vetenskapliga textens struktur och hänvisningspraxis. Därför behandlar vi inte dem så detaljerat här.

Den som läser och den som skriver en vetenskaplig text förenas av en kritisk princip som är väsentlig för vetenskapen. Forskning bygger på kritiskt tänkande där man inte tar något för givet. Skribenten granskar kritiskt sitt eget undersökningsobjekt, men också källorna hen använder samt sin egen forskning. En läsare utvärderar texten medan hen läser: hen söker motiveringar till påståendena, bedömer om forskningen är betydelsefull och hur väl texten lyckas återge forskningen. Den kritiska läsprocessen behandlas mer detaljerat i kursens fjärde del Forskningsresultat och hur de åskådliggörs.

De olika sorternas vetenskapliga texter skiljs åt genom till exempel textens omfattning, dess syfte och målgrupp. Det finns alltid en målgrupp för en vetenskaplig text: den är en kommunikationsform från forskarna till andra akademiker, men vänder sig också till eventuella andra specialgrupper, såsom beslutsfattare, journalister eller företag i någon bransch.

Målgruppen för en vetenskaplig artikel, åtminstone om artikeln är skriven på engelska för en internationell publikation, kan tyckas vara ganska bred. Man kan tro att artikeln vänder sig till alla forskare i någon särskild vetenskapsgren, men det är mer sannolikt att författaren särskilt vänder sig till andra som forskat i samma fenomen eller ämne. På det sättet deltar hen med sin artikel i samtalet som förs om forskningen i något visst vetenskapsområde.

Till sin längd är artikeln ganska kort, vanligtvis 5 000–8 000 ord, vilket förutsätter att artikelförfattaren kan hålla sig till sitt ämne och avgränsa sig. Man kan inte berätta allt om undersökningen, utan man måste göra ett urval och sammanfatta. Artikeln betraktar forskningen ur en viss synvinkel, vilket oftast gör artikeln snävare än hela undersökningen. Man kan skriva flera artiklar om samma undersökning. Det är nämligen svårt att klämma in en hel undersökning i en artikel.

I en forskningsartikel ställer man ett begränsat antal forskningsfrågor som också besvaras. Artikelns syfte är vanligtvis att presentera nya vetenskapliga observationer eller upptäckter. En översiktsartikel eller review-artikel å sin sida är en sammanfattning av tidigare forskning i ämnet och ger alltså en översikt av vad som tidigare undersökts i detta ämne samt sammanfattar tidigare forskningsresultat. Det är alltså nyttigt att sätta sig in i ett ämne genom att läsa en översiktsartikel innan man börjar forska eller arbeta med sitt lärdomsprov.

Jämfört med artiklar är lärdomsprov mycket omfattande. I dem finns de utrymme att berätta om bakgrunden och göra analyser. Lärdomsprovets syfte är att visa upp skribentens inlärningsprocess. Dess målgrupp kan vara mycket liten, till och med bara arbetets granskare eller kamratgruppen som ska kommentera texten i dess olika skeden. Pro gradu-avhandlingar och doktorsavhandlingar kan också undersöka sådant som inte nödvändigtvis ännu undersökts i så hög grad. Därför kan de väcka också större intresse.

På sina webbplatser ha universiteten förteckningar över avhandlingar som gjorts vid dem. Där kan du hitta avhandlingar att läsa. Exempel: Förteckning över doktorsavhandlingar som publicerats vid Östra Finlands universitet

I en vetenskaplig essä lyfts skribenten fram mer än i de tidigare nämnda textformerna. I en essä analyserar skribenten sitt ämne med en begrundande ansats, kanske till och med genom att använda en personlig stil. Skribenten kan i essän lyfta fram sina egna observationer och erfarenheter, utan att förglömma kraven på en vetenskaplig text: motiveringar, tydlighet och hänvisningar till andra texter.

Strukturen i en vetenskaplig text är viktig. Den har etablerats för att betjäna läsaren: läsaren hålls kvar på spåret genom texten. I början får hen veta vad texten ska handla om, och hen får information om vad som utlovas senare i texten. I slutet repeteras ännu vad man kommit fram till och hur man kom till det resultatet.

En läsare med ont om tid hittar vad hen behöver veta om texten redan i början i textens abstract eller sammanfattning. Sammanfattningen följer textens struktur: där ges bakgrund till ämnet eller fenomenet som granskas samt presenteras centrala begrepp för undersökningen, forskningsfrågorna och forskningsresultaten. Sammanfattningen är som en karta som öppnar upp textens centrala delar för läsaren. Utifrån sammanfattningen kan läsaren själv bedöma om texten är relevant för hen och om hen behöver läsa den i sin helhet. Motsvarar artikeln hens kunskapsbehov?

Texten inleds med en inledning, som ordagrant leder läsaren in på ämnet. Vad handlar det om, vilken bakgrund eller vilket fenomen har texten att göra med? I inledningen får läsaren också förståelse för vad som ska behandlas i texten och i vilken ordning. I bästa fall väcker skribenten läsarens intresse genom att lägga fram tidigare forskning och teorier. Hen ställer sina forskningsfrågor och motiverar varför de är viktiga.

Forskaren svarar på frågorna hen ställde i början av artikeln. Textens analys-, alltså behandlingsdel, tar med sig läsaren genom forskningsprocessen via undersökningsmaterialet och -metoderna ända till forskningsresultaten. I slutet av texten, i analysen eller diskussionen, inbjuds läsaren till att betrakta frågorna ur en bredare synvinkel. Där påminns hen om var startpunkten var och vilka bakgrundsfakta som gavs i början. Hen får veta hur skribenten placerar sina egna resultat i förhållande till denna bakgrund och hur skribenten bedömer sina resultat och betydelsen av forskningen.

En vetenskaplig text strävar efter att rapportera om nya vetenskapliga observationer men också belysa hur undersökningen gjorts: Läsaren får information om hur undersökningen genomförts och om vilket material undersökningen grundar sig på samt hur materialet samlats in och analyserats. På det här sättet kan läsaren själv granska undersökningen och på sätt och vis följa med forskarens arbetsprocess i efterhand.

Också skribenten själv förväntas utvärdera sin undersökning i texten, till exempel genom att resonera kring etiska problem som är knutna till forskningen, hur de kan lösas samt hur väl hens material kan besvara forskningsfrågorna. Skribenten motiverar sina synpunkter och skribenten kan bedöma motiveringarna, hur undersökningen genomförts och hur pålitlig den är.

En vetenskaplig text, oberoende av om det är en doktorsavhandling, en forskningsartikel eller en fackbok, genomgår referentgranskning. Det här är vetenskapens kvalitetsgranskningsarbete. Referentgranskningen ser till att inte vilken text eller undersökning som helst släpps igenom och kallas vetenskap. Granskarna hör inte till skribentens närmaste krets eller arbetsgemenskap och har inte samarbetat med skribenten. Det här ser till att granskningen är oberoende. Ofta handlar det om blind granskning, vilket betyder att granskaren inte vet vem eller vilka som ligger bakom texten. Skribenten vet inte heller vem som granskat hens alster.

Dessutom läser redaktionen vid den vetenskapliga tidskriften artikeln. När det gäller lärdomsprov läser handledarna arbetena. Skribenten får respons och kritiska kommentarer av dessa. Dessutom har hen kanske bett kollegerna läsa igenom olika versioner av texten för att få respons under arbetets gång. När den publicerade texten är i händerna på läsaren eller på datorskärmen har den alltså lästs igenom flera gånger, granskats och ändrats utifrån kommentarerna och utvecklingsförslagen som skribenten fått.

Ovanstående granskningsprocess visar att vetenskapliga texter uppstår tillsammans med andra. Referentgranskningen hjälper forskaren att utveckla sin text. Det förutsätter att forskaren kan motivera sina påståenden och öppna upp sitt arbete så att läsaren förstår det.

Texten bygger också på hur bildad skribenten är. I hens tankar och texter syns alla de undersökningar som hen har läst under sin forskarkarriär och under skrivprocessen. Konkret syns dessa tidigare vetenskapliga texter som källhänvisningar. En vetenskaplig text är därför i princip alltid något kollektivt och delat.

Forskningsobjekt, forskningsmetoder och teoretiska förhållningssätt skiljer sig från varandra för olika vetenskapsområden. Det betyder att texter inom olika områden kan vara mycket olika varandra. Genom sina studier blir studenten delaktig i vetenskapssamfundet i det egna området och lär sig samtidigt de etablerade praxisarna. I denna process spelar vetenskapliga texter en viktig roll. Att läsa och skriva är centralt för det vetenskapliga arbetet.

När man läser skönlitteratur kan man tänka sig att man dras med av berättelsen. I en vetenskaplig text styrs läsaren oftast av ett kunskapsbehov eller en fråga hen söker svar på. Texten har troligtvis hamnat i händerna på läsaren just på grund av detta behov: hen har sökt efter information om ett ämne eller fenomen och forskningsartikeln eller lärdomsprovet har dykt upp bland sökresultaten.

Under studierna händer det också ofta att läraren eller handledaren hänvisar studenten till vissa texter som de valt. Oftast styrs dessa läsuppgifter av stödfrågor eller någon annan uppgift: Man läser texterna utifrån den givna utgångspunkten, man söker svar som har att göra med exempelvis forskningsmetoderna eller argumentationen i texten. Sådana övningar lär ut fenomen, begrepp och teorier som har att göra med kursen i fråga, men man lär sig också läsa vetenskapliga texter.

I början kan en vetenskaplig text kännas svår. Artiklarna kan innehålla nya begrepp eller uttryck som läsaren kanske inte riktigt genast förstår. Inte ens den tydligaste artikel kan reda ut allt, utan det förutsätts att läsaren känner till vetenskapsområdets terminologi och teorier samt förstår grunderna för forskningsmetoderna. Ibland måste läsaren anstränga sig för att förstå och söka upp betydelser och förklaringar i andra texter. Också i det fallet ger övning färdighet. När man läst många texter på samma tema börjar begreppen upprepa sig och läsaren får större förståelse för ämnet.

När man läser många vetenskapliga texter lär man sig uppfatta strukturer och uttryckssätt samt förstå när skribenten lutar sig mot tidigare forskning och när hen presenterar nya resultat. Att läsa samma text tillsammans med andra och diskutera den öppnar upp nya synvinklar på texten. Det gör det också möjligt att fråga om andras tolkningar och tillsammans fundera igenom krångliga ställen. Att läsa tillsammans ger den rutin som behövs för att att läsa och skriva vetenskapliga texter.