Hur kommer du åt pålitlig vetenskaplig kunskap? Du kan behöva sådan kunskap när du sätter ihop ett föredrag eller en essä, när du vill släcka kunskapstörsten du fått genom en hobby eller när du vill få tyst på besserwissern i kompiskretsen. Jag ska belysa frågan med ett eget exempel.

Jag tycker jättemycket om spindlar. Jag tar bilder av dem med speciallins på kameran, jag undersöker deras otroliga nätbyggen och jag läser det mesta som någonsin skrivits om dessa åttabenta fantastiska djur. De är helt enkelt trollbindande varelser.

Jag blir så otroligt förargad över hur många som är rädda för spindlar. Rädslan står inte i proportion till riskerna: Inte en enda av Finlands 650 spindelarter är farlig för människan. Ett litet undantag är Loxosceles laeta som finns i endast en byggnad i hela landet och det är i Naturhistoriska museet i Helsingfors.

Jag skulle vilja påstå att den hälsoskada som spindlarna världen över orsakar människan är obetydlig. Och nu behöver jag kunna motivera mitt påstående vetenskapligt. Jag skulle kunna utgå från denna fråga: Är giftormar eller -spindlar farligare för människan? Jag är helt säker på att ormarna orsakar mycket mer skada.

Jag visar först vad min webbsökning gav och kommenterar sedan de val jag gjort. Till sist berättar jag om principerna bakom valen och hur de härrör ur den vetenskapliga metoden.

Jag skriver in sökorden ”poisonous spiders and snakes”. Jag använder engelska eftersom vi i Finland, på grund av fåtalet giftiga djur, inte har så mycket kunskap i det här ämnet.

Första videoträffen heter ”HANDLING DEADLY SNAKES, and GIANT SPIDERS!!!” och har laddats upp på nätet av signaturen ”BadChoiceNoah”. Den här videosnutten kan vara riktigt underhållande, men nu försöker jag hitta vetenskaplig kunskap så jag slösar inte tid på den.

Eftersom Googles sökalgoritmer fokuserar på resultat utifrån exempelvis tidigare sökningar, vilket innehåll du gillar och ditt geografiska läge, så får du sannolikt inte samma sökresultat som jag. Prova själv!

Ettan skulle kunna vara relativt pålitlig, men rubriken går lite utanför ämnet. Tvåan har publicerats på Pinterest, som är ett nätforum för amatörer och alltså ingen vetenskaplig källa, och presentationstexten är dessutom misstänkt uppmärksamhetstörstande. Jag hoppar över den. Trean finns på National Geographics sidor. Deras naturskriverier är ganska pålitliga, i synnerhet när de hänvisar till en vetenskaplig publikation. Detta sökresultat berör emellertid ett enskilt fall där en spindel kämpar mot en orm! Jag har till och med sett den här episka kampvideon tidigare och den är helt lysande, men ger inte svar på vår ursprungliga fråga.

Fyran är det första av resultaten som det är en bra idé att kolla upp. Den finns i ScienceDirect som är precis den sortens källa jag behöver: en webbtjänst som har förteckningar över referentgranskade vetenskapliga publikationer. Mycket lovande står det också ”Cited by 32”, vilket innebär att också andra forskare har hänvisat till den här texten.

Texten är ett kapitel som heter ”Venomous snake bites, scorpions, and spiders” i en handbok för klinisk neurobiologi. Den fokuserar på djurens naturliga nervgifter. Författarna heter S.A.M. Kularatne och N. Senanayake och de kommer från universitetet i Peradeniya i Sri Lanka, vilket man också kan verifiera med en webbsökning. Källan är mycket pålitlig, eftersom den är referentgranskad och publicerad av professionella vetenskapsmän.

Till min besvikelse är artikeln ”Venomous snake bites, scorpions, and spiders” inte gratis. I egenskap av professor vid Helsingfors universitet har jag tillgång till texten i fråga, och jag hittar information om ormar i den. År 1998 registrerades 5 miljoner ormbett över hela världen. Av dessa ledde 125 000 till döden. Motsvarande uppskattningar för år 2008 är minst 421 000 förgiftningar och 20 000 dödsfall. Författarna konstaterar också att siffrorna antagligen är i underkant, eftersom det saknas uppgifter om ormbett från ett stort antal tropiska områden. Bland spindlarna nämner de 12 betydligt giftiga arter, men ger ingen statistik över antalet spindelbett, för att inte tala om dödsfall. Det ser alltså ut som om spindlarna vinner, men jag har inte ännu rett ut detta ordentligt.

Vi går vidare till nummer fem på listan. Wikipedia är en utmärkt källa när det finns hänvisningar till referentgranskade publikationer. Den här sidan är emellertid bara en lista över olika giftiga djur, utan någon statistik. Där kammar jag noll.

Sexan är giftcentralen i Missouri, USA – en ideell organisation. Webbsidan förkunnar att organisationen får finansiering av sjukhus, delstaten, den federala regeringen, industrin och privata donatorer. Om man utgår från den officiella finansieringsgrunden så är detta en någorlunda pålitlig källa, även om jag inte kan kontrollera om finansieringen från industrin eller den privata sidan kan innebära bindningar som skadar oberoendet. Där finns dock bara lokal information om Missouri, så jag låter sexan hänga kvar som reserv.

Sökningens sjunde träff är perfekt. Sidan hör till en medicinsk myndighetsorganisation i USA, National Institute of Health (NIH) som representerar pålitlig vetenskaplig kunskap. Artikeln som länken leder till heter “Venomous Spiders, Snakes, and Scorpions in the United States” och har publicerats i den referentgranskade vetenskapliga tidskriften Pediatric Annals år 2009. Författaren S.A. Holve är läkare i Arizona, vilket man kan bekräfta genom en webbsökning. Också denna artikel finns bakom en betalmur, men som universitetsanställd får jag tillgång till den.

Även om Holves artikel handlar om USA så ger den i varje fall en fingervisning om läget. Enligt hans källor uppsöker årligen 45 000 människor i USA läkarvård på grund av ormbett och motsvarande siffra för spindelbett är 50 000. Bara 8 000 av dessa ormbett har förorsakats av giftiga arter som årligen orsakar 6–12 dödsfall. I samband med spindelbetten nämner Holve bara smärtsamma symtom, inga dödsfall. Fortfarande ser det ut som om ormarna förlorar, men jag skulle vilja hitta statistik också för spindlarna.

Sökresultat nummer åtta kommer från den brittiska kvällstidningen The Sun och är en artikel om en kamp mellan en spindel och en orm – samma strid som jag nämnde vid nummer tre. Det är sällan någon idé att ödsla tid på The Suns webbplats om man är ute efter vetenskaplig kunskap.

Den första webbsökningen gav en hel del träffar, också ett par pålitliga källor. Jag fick reda på hur farliga ormarna är i USA, men jag vet fortsättningsvis inte något om hur farliga spindlarna är.

Jag gör nu en ny sökning: ”how many people killed by spiders”. Första träffen tar mig till sidan https://pestcontroleverything.com, som säger att det i USA handlar om sex personer årligen. Jag är inte riktigt säker på om pestcontroleverything kan anses vara en tillförlitlig källa, men som tur är hänvisar de till en referentgranskad publikation i tidskriften Wilderness & Environmental Medicine. Än en gång kan jag läsa artikeln via universitetet. Dess schvungfulla titel är ”An Update on Fatalities Due to Venomous and Nonvenomous Animals in the United States (2008–2015)”.

Min ursprungliga fråga lydde Är giftormar eller -spindlar farligare för människan? Jag nöjer mig med statistik för USA i stället för hela världen, eftersom USA är ett stort land där det finns rejält med både spindlar och ormar. Under tidsperioden 2008–2015 dog där årligen i medeltal sex människor efter ormbett (eller ödlebett) och sex människor på grund av spindelbett.

Jag fick alltså inte de resultat som jag hade önskat mig, nämligen att ormar är mycket farligare för människan än spindlar. Men så här är det med vetenskaplig kunskap: vad jag hoppas och tycker ska inte få diktera resultatet, utan det är fakta som gäller.

Jag kan dock lyfta fram att både hundar (34) och getingar (60) står för fler dödsfall än spindlarna och ormarna tillsammans. Så vi kan dra denna slutsats: man behöver inte vara rädd för spindlar eftersom de biter människor mycket sällan. Hundar är betydligt farligare än spindlar!

Man skapar vetenskaplig kunskap på ett särskilt sätt, genom att följa regler och principer som garanterar att kunskapen blir så tillförlitlig som möjligt.

Det är människor som utför vetenskap och som vi alla vet gör människor misstag. Det största problemet med att producera vetenskaplig kunskap är hur man ska nå ett pålitligt resultat även om misstag händer. Därför innehåller den vetenskapliga metoden självkorrigerande mekanismer.

Vetenskapens utgångspunkt är denna: när man kommer fram till ny och bättre kunskap så förkastar man den gamla. På det här sättet blir den vetenskapliga kunskapen bättre hela tiden. Det är också viktigt att vetenskapsidkarna är villiga att medge om vetenskapen inte ännu utrett någon fråga.

Utöver dessa nobla principer omfattar vetenskaplig metod också praktiska lösningar. En sådan är till exempel referentgranskning.

Den vetenskapliga metoden är mänsklighetens bästa sätt att producera högklassig kunskap. De resultat som uppnås genom vetenskapliga metod publiceras efter referentgranskning. Här får du anvisningar för hur du ska söka kunskap: skaffa din kunskap direkt från publikationer som är referentgranskade. Eller se åtminstone till att texten som du läser (eller videon som du tittar på) har källhänvisningar till referentgranskade artiklar eller böcker. I det senare fallet ska du också granska att källorna använts rätt.

Förargligt nog är det ändå inte så där enkelt.

Många referentgranskade artiklar är avgiftsbelagda och de flesta är skrivna på så tungt fackspråk att man inte förstår någonting alls av dem, förutom om man råkat doktorera inom samma område. Ibland kan det också, trots all kvalitetsgranskning, gå så att felaktiga resultat publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Också referentgranskarna är människor och de kan missa felaktigheter eller till och med fusk. Vad händer om du råkar läsa en sådan artikel utan att veta om det?

Kunskapen inom ett visst vetenskapsområde är sådan att endast experter som följt med ämnet under åratal har en ordentlig uppfattning om det hela. De vet vilka artiklar som visat sig opålitliga, vilka som representerar en liten klick av oliktänkare och vilken artikelhelhet som just för stunden ger den bästa kunskapsgrunden.

Den enskilda expert som fastnat i din sökning kanske representerar en mystisk sidogren inom forskarsamfundet. Du kan ledas vilse om du bara lyssnar på denna person.

Bästa möjliga sökresultat får du tag i om du kan beakta hela forskarsamfundets perspektiv. Det är alltså säkrast att söka upp en expert inom ett visst område som i lättbegriplig form sammanfattar vad majoriteten av forskarna just nu säger om en viss fråga.

Målet är alltså att kunskapen du hittar ska grunda sig på en helhet av referentgranskade publikationer. Eftersom man inte alltid kommer över publikationerna och det är arbetsamt att gå igenom dem, är det oftast bäst att leta upp lättbegripliga sammanfattningar gjorda av en expert. Men då måste man se till att källan är tillförlitlig.

Finländska ministerier, högskolor och forskningsinstitut är pålitliga källor. Forskningsinstitut är bland andra Strålsäkerhetscentralen (STUK), Institutet för hälsa och välfärd (THL), Geologiska forskningscentralen (GTK), Teknologiska forskningscentralen (VTT), Finlands miljöcentral (Syke) och Statistikcentralen. Detsamma gäller institut i andra länder, om det handlar om demokratiska stater, där de kan ha självständig verksamhet. FN:s organ, såsom IAEA, Unesco eller FAO är pålitliga.

Om sammanfattningen publicerats av någon med en egen agenda i frågan, ska man förhålla sig med försiktighet till den. Till exempel oljeindustrins rapporter om klimatkrisen eller marknadsundersökningar som företag låter göra kan färgas av beställarens åsikter. Ta om möjligt reda på vem som är beställare och finansiär.

Källförteckningen är otroligt viktig. I den ser du vad författarna baserat sina åsikter på. Det är naturligtvis också bra att kontrollera om källornas resultat används korrekt. Via källförteckningen kommer du också själv vidare till fler källor. I det här sammanhanget ger översiktsartiklar stor behållning. Liksom namnet säger ger de en översikt över tidigare forskning i ett visst ämne. Att läsa en översiktsartikel är ett utomordentligt sätt att sätta sig in i ett nytt ämne. Vi berättar mer om översiktsartiklar i den här delens nästa kapitel Att läsa vetenskapliga texter.

Med hjälp av en Google Scholar-sökning hittar du vetenskapliga artiklar. Även om du inte har tillgång till vetenskapliga tidskrifter så kan du via Google Scholar ibland hitta en fritt tillgänglig pdf-version av en artikel. Det är också alltid möjligt att be författaren att skicka artikeln. Google Scholar är också ett lysande webbverktyg som gör det möjligt att söka upp ”framtida referenser”. Den ger en lista över artiklar som senare har hänvisat till källan du granskat. På det sättet hittar du nyare information om saken och ser om källan senare varit en stor eller liten inspiratör till nya tankar.

På webben finns det också öppna vetenskapliga tidskrifter, varav en del är referentgranskade. En sådan är till exempel PLOS ONE. Fler öppna publikationer inom olika områden hittar du i listan över vetenskapliga tidskrifter DOAJ, Directory of Open Access Journals.

Nivån på tidskriften påverkar naturligtvis dess pålitlighet som källa. På Publikationsforums webbplats finns det en sökfunktion, som du kan använda för att kolla upp kvalitetsklassen för publiceringskanalen. En publikation på nivå noll uppfyller inte kriterierna för en vetenskaplig publiceringskanal. Nivå tre innebär publikationer av toppklass inom området, såsom den vetenskapliga tidskriften Nature.

Vetenskapsidkarnas bloggar är lysande, avgiftsfria kunskapskällor. Till exempel när min kompis misstänkte att coronaviruset skulle ha utvecklats av människor i ett laboratorium, kunde jag hänvisa hen till virusforskarnas blogg där det finns undersökt kunskap. Där berättar forskare som har satt sig in i virusets molekylstruktur, med källhänvisningar, att coronaviruset med allra största sannolikhet är en naturprodukt.

Nu är det bara att börja söka upp kunskap! Men kom ihåg: använd bara pålitliga källor.